Förklädnader, uppträdanden och rekvisita

av Lisa Jeannin och Leif Holmstrand

Circus Circus var en vandrande utställning som hamnade i Kristianstad tidigt på hösten år 2000. Det var ganska många deltagare, däribland Annika Eriksson som ställde ut ett lokalt hårdrocksband (som var väldigt bra). Idén var att låta icke - etablerade yngre konstnärer från utställningsorten med omnejd få visa sina arbeten tillsammans med nationellt ansedda proffs i en konsthall, allt under en lockande och öppen litel hämtad från Las Vegas. Titeln har likamycket att göra med casinots, varieténs och cabaretens form som med cirkusens. I lokalen med samma namn i spelarnas glittrande huvudstad, svängde tydligen trapetskonstnärer fram och tillbaka som galna pendlar över ett hav av enarmade banditer, uppträdanden och roulettebord.

Vi blev ombedda att delta., och man lät oss förstå att stämningen krävde performance-konst. Happenings. Ett program hade redan växt fram, innehållande människor förklädda till handikappade och missanpassade cirkusdjur, en återkommande absurd sällskapslek kallad Trissa Triss (som gick ut på att köpa andelar i förväntad vinst på en trisslott), och den ovan nämnda spelningen.

Två uppföranden förväntades av oss, ett på vernissagedagen och ett några veckor senare Videodokumentation skulle däremellan visa vad som hade pågått. Detta passade oss riktigt bra, men det visade sig - som bonus - att vår rekvisita kunde stå kvar som två skulpturgrupper under utställningen; alltså, ett stort sköldpaddsska! ined axelremmar hängande över en stolsrygg, en pedal-steel-gitarr, dess fodral en liten sköldpaddsfilm, några virkade rotfruktsliknande blobbar, enmönstrad filt, en till stol, en klänning (heltäckande, med öppningar bara för armar och fötter), en mikrofon på stativ och ett ston antal stencilerade manus på ett notställ.

VAD LEIF GJORDE: "Under kvällen satt jag på min tron, innesluten i den rosa, roströda, oliv- och ärtgröna klänningen, omgiven av små virkade externa organ. Jag var en icke- agerande skulptur - fram till en viss punkt, då babbel och tjatter öste fram ur högtalarna. Jag och mina andra röster (förinspelade sådana) berättade en kakafonisk historia inter-folierad med sång. Jag var Sally Bowles från Cabarei, mig siäiv och en misslyckad, hemvävd transa som återupplevde brutala erotiska minnen från Berlin, allt blandat med systrarna Amanda och Adolphines vansinniga dialog ur Almqvists Drottningens juvelsmycke - jag var Tintomara, den dubbelkönade, icke-könade, jag var båda systrarna som älskade Tintomara och jag var en kvinnlig stickad och virkad clowndocka utan ansikte."

VAD LISA GJORDE: